metteplett

Idag är det 11 månader sedan lilla pluttan ytterst motvilligt lämnade myset i min mage och kom ut till oss andra så att vi äntligen fick träffa henne!
Känns så märkligt, tiden har gått så sanslöst fort!
Den lilla blå skruttan som inte ens kunde äta själv kryper, babblar, står och drar mig i håret!
Om en månad är hon ett år..
Då har jag ingen bebis längre, utan en liten tulta.
Så märkligt.

Idag var hela familjen här i vanlig stil, alla var såklart sugna på att fira!
Vi har ju faktiskt inte firat någon sedan i söndags då det var jympaavslutning..;-D
Mommo och moffa, farmor och farfar, Måns och Mine samt Carro var här och smaskade citronpaj med hallonmaräng.
Mums!

CC har smitit till Montreal och missade både firande och paj, men jag skickade i alla fall en fin bild..
Bilder som jag har försökt hämta från telefonen, men inte kan lägga upp här eftersom det program jag enligt maken ska använda för detta ändamål bestämt hävdar att det inte finns några bilder att hämta.
Snart får jag spader på tekniken.
Och börjar blogga i collageform med framkallade bilder som jag klistrar på papper och texter skrivna med vattenfast penna.
Kanske kan jag klistra upp mina dagliga alster på husväggen?
Så får ni köra förbi låååångsamt och läsa.
Skulle funka.

Tjusiga kläder fick både Ellen och Max, som ju har varit storebror i 11 månader! Det får minsann inte glömmas!
Han har sådan allergi nu, stackaren. Den kom igår som en stor TJOFF, sedan var det kört.
Ögonen kliar och rinner ikapp med näsan, och det mesta är jobbigt för honom.
Nu blir det i alla fall lite regn, vilket brukar lindra, och imorgon åker han på husvagnssemester till Örebro tillsammans med farmor och farfar för att hälsa på Claes, Pyrex och Tova, där finalen är att gå på Tovas dansuppvisning!
Han ser fram emot detta så och jag hoppas att allergin håller sig i schack så att han kan få roligt.
Bara att bo i husvagn är ju ett äventyr!
Ellen ska bo hos mommo och moffar tills på lördag, då CC kommer hem.

Om man nu tänker efter riktigt ordentligt inser man plötsligt att om CC är i Canada, Max i Örebro och Ellen är hos mommo i Tylösand..
då är det bara jag och Selma kvar i huset!
Jag kan lova att det inte är en slump, utan noga planerat och dirigerat av moi.
I två nätter ska jag sova utan att någon ylar efter nappen 5 gånger, ingen ropar på mamma och vill komma upp i vår säng, ingen som snarkar och bökar omkring.
Bara jag.
I nästan tre dagar ska jag gå med Selma, så långt och så länge jag vill, pula i trädgården, ligga i solstol (alt. soffa) och läsa bok och göra precis det jag vill.

Hur länge jag vill. När jag vill. Om jag vill.

För mig, just nu, smäller detta högre än vilken spavistelse som helst.
Tack ni underbara som ser till att jag kan få denna sköna paus!