Adjö, SPL05
Efter två härliga år med min kära mentorsklass SPL05 var det dags för MetteMentor att släppa taget och inse att de är stora flickor och pojkar nu, så stora att de både får köra bil och rösta.
Så stora att de får iklä sig den vita mössan och skråla "för vi har tagit studenten"!
Så stora att många av dem skall ut och resa i stora världen, andra ska jobba, några ska plugga direkt till hösten.
Och då är man ju faktiskt vuxen!
Det är bara jag som vill att de ska susa fram i Sannarps korridorer och vara mina mentorselever för alltid.
Nåja, det var bara att inse faktum och släppa iväg dem, efter en och annan festivitet på skolan och, naturligtvis, efter den obligatoriska mentorstiden innan utsläpp!
Mentorstiden hade jag redan förvarnat om och meddelat att den halvtimmen, det är Mettes tid för gråt och tandagnisslan.. Och så blev det.
Klassen sade massor av vackra saker om mig så att jag började gråta, gav mig ett presentkort på "ansiktsbehandling med massage" (kan kanske behövas efter dessa två åren;-D) och ett underbart kort där de skrivit söta saker och sina namn.
Jag sjöng en sång för dem, sedan grät vi lite till och sedan var det dags.
Utsläpp!
Ylande galloperade de ut till nära och kära, irriterade insåg de att deras vagn inte hade kommit och ringde arga samtal till bonden, ystra klev de upp i vagnen när den väl kom och vilt sjungande gav de sig av mot Norre Katts park-
och framtiden.
All lycka till er, mina kära, kära SPL05:are!
Här är de, alla mina vackra ledarskapare!
Första doften av frihet...;-D
Jessica har för mig oanade talanger och ritade snabbt ett fint porträtt av sin mentor, med drinken i ena handen och Ellen i den andra! Dessutom fick jag en figur att drömma om ;-D
...snörvel..
*snyft!*
Föralltid vår bästa mentor!
Det har varit ett nöje och jag är såååå otroligt glad över att ha fått lära känna en sådan underbar individ som dig! Du har verkligen varit bäst Mette =)<3
Tack för allt! Ha nu en härlig sommar, njut av vädret, ta hand om barnen,mannen & DIG SJÄLV!
Lycka till med dina ettor till hösten!
Många kramar fulla av uppskattning - Sandra
p.s Jag lovar att kommentera så ofta jag läser! ;-)
Nu har jag också hittat till din blogg Mette! Åhh, vilket fint inlägg du skrivit och skitsnygga bilder med!
Trots att klassen försvinner får du stå ut med mig ett tag till ;). Jag kommer att komma tillbaka till dig. Då minsann ska jag försöka göra mitt bästa för att representera hela klassen och hålla SPL05-andan kvar vid liv!
Massa kramar!! / Eleonor
Vi ses och hörs snart :D
Mine- just det! Sorg och elände.
Sandra- du är helt enkelt underbar!
Eleonor- det blir ett tungt ansvar för dig att axla till hösten, men det fixar du galant!
Det kommer att bli jättemysigt!
Kram kram på er!
åååh, jag blir sentimental! Tack för allt Mette, vi följer varandra på bloggarna ;)
åååh, jag blir sentimental! Tack för allt Mette, vi följer varandra på bloggarna ;)
Hej Mette...Du har varit och är ett underbart stöd för våra ungdommar. Micki älskar dig, tack för allt du ställt upp med och grattis till dig som fått glädjen att ha så goa ungdommar....pratiga, målinriktade, charmiga och mycket fina med varandra.
Kramis från Mickis mamma Eva
Du har varit ett fantastiskt stöd på många sätt, tack så otroligt mycket!
Det var en helt underbar dag, jag har nog aldrig kännt en sådan lycka under så lång tid!
Men nog saknar jag att gå till Sannarp varje dag, det kommer jag göra lång tid fram över. Men livet väntar sägs det..
Ha det så bra, vi hörs! Kram Ninnie
Tack för så fina ord!
Eva- dig har jag mailat;-D
Tobbe- tack själv! Håller koll på Tobbekvarnen..;-D
Ninnie- tack själv! Sannarp kommer att sakna dig med, tro mig! Och visst väntar livet, gå ut och ta för dig!
Kram Mette
