metteplett

Ah!
Nu har två av tre förlorade familjemedlemmar kommit hem igen, Ellen och CC, och ordningen är nästan återställd.
Max är fortfarande iväg och sätter skräck i Örebro, men imorgon är vi åter fulltaliga!
Cc kom i förmiddags, med efterlängtad parfym till flitiga frun (tack för den, älskling!) och canadakläder till sonen. Jag har längtat även efter maken, men eftersom han inte har varit hemma med någon reda sedan vi flyttade ihop 1998 är jag ganska van vid att längta.
Barnen, däremot, är ju alltid hemma om kvällarna när jag är det. Visst, Max har sovit borta en del när vi varit på galej, men då är ju även vi borta så det blir på något vis inte lika uppenbart..
Ellen har bara sovit borta en natt, i februari när vi var i Köpenhamn och firade bröllopsdag.
Därför är det mycket, mycket konstigt och framförallt tomt när de är borta och jag är hemma.

Vad har jag då gjort?
Förutom att sova till 12 i fredags (äntligen!) har jag självklart varit i trädgården.
Lukat, pulat, dödat sniglar, dödat några till, dödat ännu fler, klippt rosor och kört bort en mycket irriterande gräsvall, bland annat.
Dessutom klippte jag gräset trots att vår gräsklippare inte gick igång (jaja, jag ska inte tjata om det), tack vare en granne som chevalereskt erbjöd mig att låna hans gräsklippare! Förmodligen för att han inte ville höra de svavelosande eder som ekade över gatan..
 En och annan kanske undrar varför jag inte tog tillfället i akt och satte mig på en uteservering med ett glas vin och njöt av gott sällskap när jag nu för en gångs skull kunde. Till er vill jag säga:
Skaffa två barn, skicka iväg mannen dagligen, jobba och plugga med bebis och se, hur ofta du någonsin får göra klart någonting!
För mig är det guld värt att få klippa färdigt gräset utan att bli avbruten tio gånger.

Nu har jag fått det, så nu är jag nöjd! Och glad över att make och bebis är hemma igen.



Relax på däcket



Spänd Max på väg till husvagn och Örebro



Fixad plommonlund- utan gräsvall



Älsklingens present