metteplett

Imorgon är det två veckor sedan Selma dog.
Det har varit förfärliga veckor, så tomt och märkligt. Jag saknar henne var dag och glömmer ofta att hon inte finns längre.
Ellen pratar om henne som om hon var här, och jag ilar hem från jobbet för att hinna promenera med henne.
Max har däremot koll på verkligheten. Han saknar henne väldigt, och vissa kvällar gråter han för att han saknar henne så mycket att han inte kan somna för att nästa dag glatt ropa till hundrädda grannkompisen:

- Kom, kom! Vi kan leka hos mig idag, för Selma är död!

Då får jag sannerligen påminna mig om att han bara är sex år, och samtidigt som jag vill bli helt vansinnigt arg (i smyg, naturligtvis) kan inte ens jag låta bli att le åt de tvära kasten.

Idag började Max på Miniorerna.
Det är en slags fortsättning på kyrkans barntimmar och en av bästisarna går där så Max ville prova på.
När jag kom och hämtade honom berättade fröken (tillika bästisens mamma) att Max minsann hade bländat dem allihop med sina ingående kunskaper i de bibliska berättelserna. Dessutom hade han skippat julen (var nog för tråkig) och ilat raskt till påsken:

- Jaa, Jesus var ju Guds son men det var inte alla som trodde på det utan de trodde att ha ljööög och lurades och kungarna och dom bestämde att han skulle dömas till döden men de kunde inte hitta honom så de frågade en av hans tolv kompisar och han berättade var Jesus var och så fick han pengar. Sen gillade ingen honom.
Jesus fick snickra sitt kors själv, det var jättestort och sen fick han släääpa på det på gågatan och de gjorde en krans av pinnar med vassa taggar och TRYCKTE ner den på hans huvud så att piggarna liksom trycktes in i huvudet och blodet rann jättemycket.
Sen spikade dom fast honom på korset och så hängde han där och dog, det tog jättelång tid och gjorde JÄTTEONT, och så begravde dom honom i en grotta för de kunde inte gräva i jorden där för den var torr eller så.
När de kom tillbaka dagen efter var han borta. Så gick han runt och pratade med folk i ett par dar och sen försvann han.


Fröken frågade då Max hur han kunde veta så fantastiskt mycket och vem som berättat det här (läs: vem ska vi anmäla?) och Max svarade sanningsenligt:

- Min mamma.





Pluttskruttarna Gotare på morgonpromenad