metteplett

Nu är det dags att börja blogga igen.
Det är ju egentligen inte så mycket jobb med det, men att ladda upp bilder, fixa och greja fick helt enkelt inte plats i min vardag i våras. Och sedan sjönk tankarna på det undan och sommaren gled iväg untan att jag tänkte på bloggen alls, minsann!
Nu, däremot, är det dags för Metteplett att skriva av sig lite igen!
Jag är ju så förtjust i att skriva, att använda språket och framförallt av att formulera mig, vilket min mamma så klokt påpekade häromdagen. Och bloggen är det perfekta verktyget för detta!

Vad har då hänt hos familjen Gotare sedan februari?
Allt, och ändå så lite.
Allt, eftersom jag ju lever i minsta lilla händelse, skrattar med Max åt ett tokigt ord, delar Ellens förtjusning när hon kan dra upp dragkjedjan och pratar, diskuterar och delar det här livet med CC var dag.
Jag skulle kunna berätta om tusen saker som hänt, men för andras öron är de naturligtvis triviala vardagsting som inte gör någon skillnad för någon annan än mig och min familj. Så från den sidan sett har det senaste halvåret varit ganska händelselöst.

Om man däremot tittar på hur det har varit från min sida har det hänt hur mycket som helst!
Max har fyllt sex vördnadsfyllda år och firat detta med ett monsterkalas, Ellen har fyllt två och är nu stora damen. Max har två lösa tänder i underkäken, han som var orolig för att hans tänder inte skulle ramla ur alls, då alla kompisarna tappar tänder hela tiden. Dessa två lösingar vickar vi på hela tiden och längtar till de faller ut.
Ja, även jag vickar! Det är en sådan läcker känsla, jag känner precis hur det var när tänderna var sådär lösa och de smakade järn i munnen på något konstigt vis!

Ellen är på god väg att bli blöjfri, har bytt dagis till ett föräldrakooperativ där vi föräldrar städar lite då och då, har månadsmöten och föräldrafest (imorgon!).
Max har börjat skolan. Detta, som är så vardagligt för andra, är en fullständig sensation för oss!
Ett helt annat liv, sentimentala och otroligt rörande tillbakablickar då jag och CC kan sitta och prata om de år som gått sedan Max föddes och hur vi har känt att skolstarten låg så långt framför oss att det var ett helt liv dit! 
Nu är vi där. 

Max tyckte efter två dagar att det var vardag, det var bara mamma som oade och aade medan hon packade ryggsäcken på morgonen.
Max skolstart har också inneburit att vi föräldrar ramlat in i en ytterst förvirrande värld av Gogos och Pokémon, falska och äkta dylika, Crazy bones och Gormiti. Önskar att det fanns en snabbkurs vi kunde gått i juli, så att vi var i alla fall en aning förberedda på det som komma skulle!
Max är så tagen av alla dessa figurer som de spelar med på rasterna att han talar om dem i sömnen. De är det sista han pratar om innan han somnar och det första han nämner när han vaknar.
- Mamma, jag bytte till mig Griskungen mot Turtwig igår, men Griskungen suger så då bytte jag till mig Girantina istället. Girantina äger, mamma!

- Men varför bytte du då till dig Griskungen från början, vännen? undrar en nyvaken mor.

- Det visste jag ju inte då! suckar sonen och himlar menande med ögonen mot sin sååå hopplösa mamma.

Samtidigt vaknar dottern tvärs över hallen.

- Mammaaaaaaa, Ellen vaken! Ellen tissat sängen! Ellen vaken sa jag!

Då har det lilla näpna hjärtegrynet vaknat, slitit av sig pyjamasen och blöjan (som hon fortfarande har på natten) eftersom hon tycker att det är otäckt med kissiga blöjor. Det kan jag ju förstå, men sedan somnar dottern igen och kissar. I sömnen. I hela sängen.

Det är skönt att ha egen tvättmaskin. Och torktumlare!




Ellen, som Måns är bäst i världen på att fotografera!



Max har fått en fallskärmsgubbe! Måns foto igen..



MonsterMax!




Monstermamma..



Fler bilder kommer, men nu ska jag och barnen till mommo och äta äppelkaka!