metteplett

Veckan som gick var sannerligen späckad.
Inget särskilt var planerat, men som alltid försvann dagarna i ett huj och kvar stod en förvånad Mette och undrade vart veckan tog vägen!?

Måste vänja mig vid detta nu, att tiden rinner iväg så otroligt fort. Så fort att jag faktiskt fyller 40 år på söndag!
Det är lite svårt att greppa. Jag minns så väl när jag gick på gymnasiet och alla spekulerade kring hur gamla vi skulle vara vid millenieskiftet- jag skulle vara 31! Herregud så gammal!
Och nu fyller jag 40.
Mentalt kan jag inte påstå att jag har någon ålderskris, jag har alltid tack och lov varit förskonad från dylika, men kroppen verkar ha stora problem med att anpassa sig till mitt livs nya decennium!
Det har pågått i ett år ungefär, den ena dysfunktionen efter den andra- lågt, struligt järnvärde, tänder som inflammeras och spökar på olika sätt, brutna tår (ja, just det kanske inte enbart var kroppens fel), hormontokerier..
Känner inte riktigt igen mig i alla dessa fysiska bekymmer.

Så dem struntar jag i nu och berättar istället om min helg, som började på ett mycket behagligt vis och avslutades i 190!

Fredagskvällen var lugn och skön, lördagen likaså. Det var väldigt konstigt att inte ha en liten vovve att gå ut med, Selma bodde hos mina föräldrar för första gången sedan hon påbörjade behandlingen med insulin.
Selma har ju i alla år bott hos mina föräldrar flera nätter i veckan, när jag har långa dagar. Men sedan augusti har hon varit hemma, eftersom jag har velat ha henne hemma hela tiden för att kunna se hur hon mår och beter sig och utifrån det kunna dra slutsatser kring insulinets verkan, men dessutom för att mamma tycker att det är så fruktasvärt obehagligt att ge Selma sprutor.
Dels känner min fina mamma obehag kring allt som har med sjukhus att göra, dels är hon rädd att fumla och skada Selma på något vis. 
Jag har gett mamma en spruta och en ampull så att hon har kunnat öva på att dra upp och sticka en apelsin (väldigt mycket Vårdskolan!) och bestämd och beslutsam som mamma är har hon också övat. 
I fredags var det dags. Efter mycket trevlig sminkkurs hos Diana på Tylöhus (tack snälla mamma!) skulle mor ge Selma kvällssprutan. Det gick hur galant som helst!
Så Selma stannade och mamma fick ge henne morgoninsulinet också- även det gick bra. 
Alltså kunde jag tillbringa lördagsförmiddagen i morgonrock och njöt av detta till fullo.
  
Max och CC åkte in till stan och mumlade under stort hemlighetsmakeri om vart de skulle gå och vad de skulle handla.
Väl hemkomna med mystisk påse höll Max på att försäga sig, men jag hör ju så illa nu när jag ska bli så gammal..;D

Medan de var iväg tog Ellen och jag oss en sväng till affären för att handla "lödadodis". Ellen gick hela vägen, både dit och hem! Vältränad snäcka, det där.

På aftonen for vi till Karin och Ulrik på middag, mycket trevligt!
Systrarna var där och alla barnen, 10 ungar inalles! Livat värre, och väldigt god mat!

Igår skulle vi ha en lugn och skön dag.
Vi hade bestämt med Wennerströms att de skulle lämna sin Max här så att de kunde betsa och vaxa golv i sitt vackra Solhaga i lugn och ro under dagen, för att framåt kvällen titta hit på en fika.
CC skulle bara ta ner högtalarna till surroundsystemet nu när vi köpt nytt och fixa lite med det.

Hur blev det?
Jo, Max och Max var på värsta värstinghumören och röjde som tokar hela dagen. Ut skulle de inte gå utan smälla i dörrar, brottas och yla inomhus.
CC och Ove monterade surround hela eftermiddagen, borrade, flyttade tv och ockuperade hela vardagsrummet.
Ellen stajtade omkring i största allmänhet och barnen ville inte äta maten, gå ut, leka tystare eller överhuvudtaget göra någonting av det jag ville att de skulle göra.

Dock bestämde sig Max för att han ville ha en vernissage, som i morfars galleri, och målade tjusiga tavlor som han sedan sålde till farmor, Mine och Ante för dyra pengar!

Själv försökte jag hålla någon sorts ordning mitt i kaoset och lagade mat, bakade paj och gjorde Grön tårta (prinsess, alltså) eftersom vi, när Sara och Ante kom, skulle fira deras Max som fyllt 7 rejäla år.
Vilket vi gjorde. Och då kom Måns och Mine för att hämta bebissaker, varpå hela cirkusen började om igen.

När sedan Ellen långt om länge skulle gå och lägga sig, lossnade bottnen på hennes säng.
Upp med Ellen, vrål på CC som kom med borr i högsta hugg och Max i släptåg, lagande och fixande och bäddande, ner med Ellen, bottnen gick ur igen, vrål på CC som konstaterade att ramen var sönderhoppad, ner i källare och leta fram beslag, laga säng och äntligen lite lugn och ro.
Puh.

Riktigt rörig blev vår söndag, men det var så himla mysigt att äntligen ha Max W här och att få träffa Sara och Ante, då våra senaste möten har fått ställas in då barnen varit sjuka i olika omgångar.

Och nu var det en ny vecka.




- Ellen sa hannla lödasdodis å BLUNDAR, sa Ellen när hon såg denna bilden 




Glad och snorig!





Jag må han leva.. Vi sjunger för Max W och Max G ser måttligt road ut;D



Max vernissageskylt på dörren- splendid!