Pedagogiskt nobelpris
- Mamma, min storebror älskar inte mig, läspar Ellen lite by the way när hon sitter och ritar stop- skyltar.
- Men gumman, det är klart att han gör det! utbrister mamma förvånat.
- Nej det gör han inte, han puttas och jag får inte komma in på hans rum, muttrar Ellen.
- Snäckan, du vet när du springer ut på gatan eller knäpper loss bilbältet medan vi kör eller gömmer dig för oss på Ica, då blir Max alldeles ledsen och börjar gråta, minns du det? säger mamma med varm och tillitsfull nu säger jag något viktigt-röst.
- Mmmm, säger Ellen och ritar.
- Han blir så ledsen för att han är så rädd att något ska hända dig, för att han älskar dig jättejättemycket, säger mamma überpedagogiskt.
- Mhm, då ska jag göra det jätteofta, säger Ellen.
Om man skulle ta och hoppa i?
Kommentarer
Postat av: Anna Lindblom
Hahaha. LN är bara för skön ibland. Hennes logik handlar om hur hon kan gynnas helt enkelt :)
Postat av: Mette
Jo. Vill man att brorsan ska uppmärksamma en är det ju alldeles toppen att springa ut på gatan, det blir ett sabla liv då!:D I synnerhet när mor så klokt öppnat hennes ögon för storebrors ömhetsbetygelser..
Postat av: Micki
Så fröken Gotare har börjat blogga igen. DET har jag missat. Heja heja, fortsätt så! :D Men du, snälla uppdatera mig. VAD sysslar du med nuförtiden? Ninnie gjorde mig galet nyfiken på Fb.. :)
pussar och kramar från Oslo
Postat av: Micki
Förresten, barn är helt underbara! Hahaha! :D
Trackback
