Höstfunderingar och spökbarn
Nu for tiden iväg igen.
Jag vet inte riktigt hur det går till, men plötsligt är det höst, på gränsen till vinter.
Varje år har jag lika svårt att hänga med- Max sommarjacka hänger kvar i hallen trots att vinterjackan använts ett bra tag, alla våra sommarskor står uppradade i hallen tillsammans med pälsklädda vinterditon. Någonstans tror jag alltid att det inte är höst på allvar riktigt än, trots att det faktiskt nästan är vinter!
Det är inte så att jag befinner mig i någon form av höstförnekande och försöker hålla sommaren kvar- jag älskar hösten, färgerna, den klara luften, mörkret och de gosiga polotröjorna som jag äntligen får krypa in i. Jag tänder ljus i en omfattning som prismässigt motsvarar vårt oljekonto för ett halvår och kokar varm choklad som Max och jag myser med efter dagis- äntligen!
Allt handlar bara om att jag inte riktigt hänger med på att tiden går så fort.
Ellen är redan 5 månader- det var ju alldeles nyss som hon låg i sin alldeles för stora overall i sin alldeles för stora barnvagn!
Nu är overallen på tok för liten och ligger nerpackad med elefantbodyn och alla andra små pluttkläder hon för längesedan växt ur. Liggdelen i vagnen är på gränsen, snart är det dags för sittdelen så att hon får plats!
Hon håller på att få sin första tand och idag ska hon få Biff Stroganoff till middag!
Bebisburkvarianten förvisso, men i alla fall. Min lilla nyfödda bebis.
Max är på halloweenparty på dagis idag. Det var ju bara några månader sedan han var det sist, tycks det mig. Fram med spökkostym och läskiga grejer! I morgon ska vi skära ur pumpor och göra lyktor- igen!
Är det verkligen så, som jag ofta fått höra men aldrig förstått, att ju äldre man blir, destor fortare upplever man att tiden går? Det verkar minsann inte bättre.
Jag får väl helt enkelt hålla i hatten och hänga med. Gå ner och ta undan Max sommarjacka och inse att det faktiskt är julskyltning om en månad!
Nu har jag dessutom fått min nya mobil, så att jag kan fota och lägga in bilder här utan att behöva vänta på att maken ska tömma kameran..
Suddiga spökbarn (Max är KKK- killen till höger..) ;-D Tack och lov tycker han själv att han ser ut som ett jätteläskigt spöke!
Jag vet inte riktigt hur det går till, men plötsligt är det höst, på gränsen till vinter.
Varje år har jag lika svårt att hänga med- Max sommarjacka hänger kvar i hallen trots att vinterjackan använts ett bra tag, alla våra sommarskor står uppradade i hallen tillsammans med pälsklädda vinterditon. Någonstans tror jag alltid att det inte är höst på allvar riktigt än, trots att det faktiskt nästan är vinter!
Det är inte så att jag befinner mig i någon form av höstförnekande och försöker hålla sommaren kvar- jag älskar hösten, färgerna, den klara luften, mörkret och de gosiga polotröjorna som jag äntligen får krypa in i. Jag tänder ljus i en omfattning som prismässigt motsvarar vårt oljekonto för ett halvår och kokar varm choklad som Max och jag myser med efter dagis- äntligen!
Allt handlar bara om att jag inte riktigt hänger med på att tiden går så fort.
Ellen är redan 5 månader- det var ju alldeles nyss som hon låg i sin alldeles för stora overall i sin alldeles för stora barnvagn!
Nu är overallen på tok för liten och ligger nerpackad med elefantbodyn och alla andra små pluttkläder hon för längesedan växt ur. Liggdelen i vagnen är på gränsen, snart är det dags för sittdelen så att hon får plats!
Hon håller på att få sin första tand och idag ska hon få Biff Stroganoff till middag!
Bebisburkvarianten förvisso, men i alla fall. Min lilla nyfödda bebis.
Max är på halloweenparty på dagis idag. Det var ju bara några månader sedan han var det sist, tycks det mig. Fram med spökkostym och läskiga grejer! I morgon ska vi skära ur pumpor och göra lyktor- igen!
Är det verkligen så, som jag ofta fått höra men aldrig förstått, att ju äldre man blir, destor fortare upplever man att tiden går? Det verkar minsann inte bättre.
Jag får väl helt enkelt hålla i hatten och hänga med. Gå ner och ta undan Max sommarjacka och inse att det faktiskt är julskyltning om en månad!
Nu har jag dessutom fått min nya mobil, så att jag kan fota och lägga in bilder här utan att behöva vänta på att maken ska tömma kameran..
Suddiga spökbarn (Max är KKK- killen till höger..) ;-D Tack och lov tycker han själv att han ser ut som ett jätteläskigt spöke!
