Morsdagsbävan
Idag när sonen var nyfriserad och det var min tur att inta den bekväma snurrstolen traskade Max och CC iväg med Ellen i vagnen för att shoppa morsdagspresent till mig.
Jag hade tipsat Max om att hans baktokiga mamma rysligt innerligt önskar sig Leila Lindholms nya bakbok.
Vill ha!
Max börjar nu förstå att man inte ska berätta vad man köpt i present till någon, även om det är rackarns svårt att hålla tyst.
Därför sade han, när de kom tillbaka och min frisör Alex stod med plattången i ett fast grepp:
- Vi var i bokhandeln, mamma, och köpte boken till dig!
Efter snabb eftertanke fann han sig och tillade:
- Fast inte den du ville ha med hon Leila, utan en bok om.... bajskorvar!
Kan det vara denna som ligger i påsen?
Coolaste tuppen i stan
Idag var dagen F.
Idag skulle gullungens sparade windsurfarlockar falla trots att det bara är maj (brukligt är att klippa av dem framåt november). Max ville själv, han blir så varm i sitt långa hår och kan inte ha keps (!). Keps måste man ju ha.
Något måste göras.
Tid bokades hos min frisör (som kanske är lite mer uppdaterad än Max dito) och idag hade vi en dubbeltid.
Först klipptes Max i ny cool hairdo, sedan mamsen i samma gamla vanliga fegvariant..
Han är grymt nöjd!
Han hade som utgångsläge att för att bli coolast på dagis måste man klippa tuppkam och ha guldörhängen och sådant (antar att han menar åt punkhållet, med piercings lite här och där).
Eftersom den stackars pojkens mamma är dummast någonsin i hela världen blev det nu ingen tuppkam med rakade sidor.
Inte en endaste liten pyttig piercing heller.
Men han blev ändå coolast på dagis, konstaterade han förnöjt efteråt.
Coolt med blått hår och glitter!
Nyklippta! Men det var bara Max som fick färgspray! Inte ens glitter fick jag :-(
Idag skulle gullungens sparade windsurfarlockar falla trots att det bara är maj (brukligt är att klippa av dem framåt november). Max ville själv, han blir så varm i sitt långa hår och kan inte ha keps (!). Keps måste man ju ha.
Något måste göras.
Tid bokades hos min frisör (som kanske är lite mer uppdaterad än Max dito) och idag hade vi en dubbeltid.
Först klipptes Max i ny cool hairdo, sedan mamsen i samma gamla vanliga fegvariant..
Han är grymt nöjd!
Han hade som utgångsläge att för att bli coolast på dagis måste man klippa tuppkam och ha guldörhängen och sådant (antar att han menar åt punkhållet, med piercings lite här och där).
Eftersom den stackars pojkens mamma är dummast någonsin i hela världen blev det nu ingen tuppkam med rakade sidor.
Inte en endaste liten pyttig piercing heller.
Men han blev ändå coolast på dagis, konstaterade han förnöjt efteråt.
Coolt med blått hår och glitter!
Nyklippta! Men det var bara Max som fick färgspray! Inte ens glitter fick jag :-(
Dagisplats!
Ja.
Till hösten är det dags för miniskruttan att börja på dagis, och vi är så jätteglada för att Ellen, mot alla odds, har fått en plats på det underbara lilla dagiset Max gick på tills han var tre år.
Haspungen (det heter så, Hasp- ungen, inte has- pungen, vi bor ju i Getinge!) är ett litet dagis som ligger alldeles för sig själv med egen trädgård, och barnen är mellan ett och tre år.
Inga dinga femåringar som snor deras spadar, inga taskmörtar som retas och skräms.
De små får helt enkelt vara sig själva, ha napp och blöja och det som hör småttingar till utan att någon är dum!
Dessutom är personalen där helt underbar!
Det enda bekymret är att jag måste inse att min lilla bebis är redo för dagis.
Hon kan omöjligt vara så stor, hon föddes ju nyss!
Jag får helt enkelt vänja mig under sommaren, inskolning börjar den 18:e augusti.
Eller så får jag bli hemmafru.
Max måste ju ha varit mycket större när han började!
Eller....?
Liten plutt! Max första dag på dagis. 16 månader gammal!
Men jösses, så liten han var! Och så lik Ellen..:)
Till hösten är det dags för miniskruttan att börja på dagis, och vi är så jätteglada för att Ellen, mot alla odds, har fått en plats på det underbara lilla dagiset Max gick på tills han var tre år.
Haspungen (det heter så, Hasp- ungen, inte has- pungen, vi bor ju i Getinge!) är ett litet dagis som ligger alldeles för sig själv med egen trädgård, och barnen är mellan ett och tre år.
Inga dinga femåringar som snor deras spadar, inga taskmörtar som retas och skräms.
De små får helt enkelt vara sig själva, ha napp och blöja och det som hör småttingar till utan att någon är dum!
Dessutom är personalen där helt underbar!
Det enda bekymret är att jag måste inse att min lilla bebis är redo för dagis.
Hon kan omöjligt vara så stor, hon föddes ju nyss!
Jag får helt enkelt vänja mig under sommaren, inskolning börjar den 18:e augusti.
Eller så får jag bli hemmafru.
Max måste ju ha varit mycket större när han började!
Eller....?
Liten plutt! Max första dag på dagis. 16 månader gammal!
Men jösses, så liten han var! Och så lik Ellen..:)
Vietnamgrävning och betyg
Tiden flyger och plötsligt hade den här helgen passerat. Tack och lov hann vi med ett och annat, framförallt blev äntligen Vietnam urgrävt, sandat och trallat!
Ja, alltså, inte det Vietnam som ligger i Asien med en massa risfält, utan det Vietnam som vi har i vår trädgård- där jag nästan uteslutande har asiatiska växter..:-D
Mor och far kom hit efter lunch i lördags. CC och far började lyfta trall och täckduk som lite provisoriskt lades ut där för att döda gräset för en sisådär.. eh.. tre år sedan. Huga, med sniglar de fann! Ett helt bo!
UÖRK!!!
Nåväl, dessa lymlar dekapiterades omgående (sniglarna, alltså) och det blev grävt, täckdukat, sandat och trallat på ett par timmar!
Framförallt så blev det jättefint! Nu ska bara bambun beskäras en smula så att man kan ta sig fram till fåtöljerna utan macheten.
Lite grill och mys på kvällen, såklart, men i uterummet för oj, vad kallt det blev!
Igår var det middag hos CCs föräldrar, eftersom lillebror och hans sambo med dotter var nere från Örebro.
Gott och trevligt, Ellen var dessutom på sitt vanliga kalashumör och demonstrerade sina vokala register á lá papegoja så att halva Björkvägen med stor sannolikhet har haft öronsus hela natten.
Det är dessutom sanslöst mycket på jobbet nu.
Alla prov, fördjupningsarbeten och analyser ska rättas, rättas, rättas pronto, betyg sättas, betygssamtal hållas och dessutom skall övningar och prov från tidigare kurser grävas fram åt dem som inte gjorde dem då men vill göra dem nu så att de får ett avgångsbetyg.
Det är ganska pressande, det känns som om jag grubblar och bollar betyg i skallen oavsett vad jag gör i övrigt- det måste ju bli rätt!
Jag hoppas att det blir det.
Jag kan ju i alla fall sitta i Vietnam och grubbla- bara det!
CC och moffa sliter
Mommo höll koll på operasångerskan
och gosade Max
Mentorskvällning
Imorgon är det mentorsdag på Sannarp, en dag då klassen tillsammans med sin mentor ska hitta på något tillsammans.
Jag och min klass planerade att ta en pizza hemma hos mig ikväll istället, men i förmiddags ändrades planen till att ses i stan, ta något att äta i gröngräset och sedan trippa vidare till Mårtensson, som har karaoke ikväll.
Som alltid när det gäller mig krävs det planering för att få ihop logistiken.
Jag hämtade Max hos farmor och farfar där han varit under eftermiddagen och susade in till stan, mommo och moffa levererade Ellen och CC anslöt när han landat.
Jag, barnen och eleverna traskade genom stan till Norre Katts park, fixade mat på pizzeria och slog oss ner i gräset.
Det var kanonmysigt, Max trivdes som fisken med alla stooooora elever som busade med honom hela tiden och Ellen vande sig efterhand, alldeles utmärkt gick det att äta Sandras pommes frites!
Dessutom passade hon på att hälla Max läsk över sig så att vi fick byta kläder lite snyggt på min sjal.. Såklart!
Jag hade gärna följt dem vidare till karaoken, men som allting blev idag då jag planerat ett annat scenario för kvällen stuvades barnen in (CC körde själv) och sus hem till Getinge.
Max ville inte alls åka utan sjunga karaoke, dessutom vill han nu följa med till skolan varje dag de tre veckor som är kvar innan mina elever så välförtjänt tar studenten.
- Jag kan sitta med i klassrummet och hjälpa till, mamma! Jag ska inte störa alls, bara busa liiite.
Raringen!
Han tycker att alla tjejerna är så himla söta, särskilt Linnea. Och han har ju helt rätt, de är pinglor hela bunten!
Killarna tycker han är supercoola, och jättelånga!
Dessutom tycker han att det är alldeles fantastiskt att de är så snälla trots att de är så stora!
Lite att tänka på när man blivit både äldst och störst på dagis. ;-D
Nu sover grynen sött i sina sängar, helt slut efter bus och pommes frites!
Massa söta tjejer, snäll lååång kille och Max!
Stackars Anton (mitten) hade opererat tån idag
men fick busa Max ändå!
Sandra snurrar wiiiiihiiiii!
Bojan, Anton, Tobbe och Hampus- stora, snälla killar! Men Emelie ser skeptisk ut..;-D
Den här bilden på Sandra och Linnea vill Max ha på sitt rum! :-D
Ellen trivdes ganska bra i parken
Sara hjälpte Max att nå...:-D
Jag och min klass planerade att ta en pizza hemma hos mig ikväll istället, men i förmiddags ändrades planen till att ses i stan, ta något att äta i gröngräset och sedan trippa vidare till Mårtensson, som har karaoke ikväll.
Som alltid när det gäller mig krävs det planering för att få ihop logistiken.
Jag hämtade Max hos farmor och farfar där han varit under eftermiddagen och susade in till stan, mommo och moffa levererade Ellen och CC anslöt när han landat.
Jag, barnen och eleverna traskade genom stan till Norre Katts park, fixade mat på pizzeria och slog oss ner i gräset.
Det var kanonmysigt, Max trivdes som fisken med alla stooooora elever som busade med honom hela tiden och Ellen vande sig efterhand, alldeles utmärkt gick det att äta Sandras pommes frites!
Dessutom passade hon på att hälla Max läsk över sig så att vi fick byta kläder lite snyggt på min sjal.. Såklart!
Jag hade gärna följt dem vidare till karaoken, men som allting blev idag då jag planerat ett annat scenario för kvällen stuvades barnen in (CC körde själv) och sus hem till Getinge.
Max ville inte alls åka utan sjunga karaoke, dessutom vill han nu följa med till skolan varje dag de tre veckor som är kvar innan mina elever så välförtjänt tar studenten.
- Jag kan sitta med i klassrummet och hjälpa till, mamma! Jag ska inte störa alls, bara busa liiite.
Raringen!
Han tycker att alla tjejerna är så himla söta, särskilt Linnea. Och han har ju helt rätt, de är pinglor hela bunten!
Killarna tycker han är supercoola, och jättelånga!
Dessutom tycker han att det är alldeles fantastiskt att de är så snälla trots att de är så stora!
Lite att tänka på när man blivit både äldst och störst på dagis. ;-D
Nu sover grynen sött i sina sängar, helt slut efter bus och pommes frites!
Massa söta tjejer, snäll lååång kille och Max!
Stackars Anton (mitten) hade opererat tån idag
men fick busa Max ändå!
Sandra snurrar wiiiiihiiiii!
Bojan, Anton, Tobbe och Hampus- stora, snälla killar! Men Emelie ser skeptisk ut..;-D
Den här bilden på Sandra och Linnea vill Max ha på sitt rum! :-D
Ellen trivdes ganska bra i parken
Sara hjälpte Max att nå...:-D
Full fräs på Heagård
Trots späckat schema hann jag med en lunch på stamstället Heagård idag, med mommo, moffar och Ellen, såklart!
Lyckan var stor när lilla fröken fick härja fritt på golvet!
Bilderna är tagna med min mobil, som är fullständigt urkass, men söta ändå!
Sötnos tar kryppaus
Fartsudd!
Hejdå!
Lyckan var stor när lilla fröken fick härja fritt på golvet!
Bilderna är tagna med min mobil, som är fullständigt urkass, men söta ändå!
Sötnos tar kryppaus
Fartsudd!
Hejdå!
Sagoäng och nematoder
Idag, efter jobbet, hämtade jag Max och hans kompis Hjalmar på dagis, som alla tisdagar.
Hjalmar bruka följa med oss hem då, men idag åkte vi istället till Hallandsgården för våfflor, glass och bus.
Mommo och moffa anslöt med Ellen, som de hade passat under dagen, och våfflorna var kalassmaskiga!
Efter fikat åkte mina föräldrar hem till sig och jag for med hela barnaskaran till Sagoängen, också den på Galgberget.
Max har varit där tidigare, men aldrig med en kompis.
Vilken lycka!
Max och Hjalmar susade runt som kalvar på grönbete, lekte cowboys i olika "fort", grävde, körde båt, cyklade karusell och härjade vilt i de fantasilekar som är så underbara hos barn!
Ellen gungade i bebisgungan, satt i sin vagn och verkade trivas rätt bra med att titta på killarna.
Dit ska vi helt klart igen, med grill och korv i beredskap!
På vägen hem kom de båda klätteraporna fram till att det här var nog den roligaste dagen någonsin, i hela livet!
Det ni!
Väl hemkommen gjorde jag en fantastisk upptäckt i brevlådan- mina nematoder hade kommit!
Som jag längtat efter dessa supereffektiva snigeldödare!
Min rara mamma beställde sådana i Danmark i fredags (de har varit tillåtna där i flera år, men blev det alldeles nyligen i Sverige) och nu var de framme.
Läsa på, läsa på.
In i kylen med dem tills barnen sov, sedan var det bara att ge sig ut och vattna, blanda nematodsörja efter alla konstens regler, vattna ut dessa i rabatter och andra ställen som dessa vidriga, slemmiga, glupska snigeleländen gillar, vattna igen så att nematoderna kommer ordentligt ner i jorden.
Pust!
Nu sitter jag här nyduschad (tanken på att ha små parasiter ålandes i hårbottnen känns inte så frestande) och riktigt känner hur det myllrar i jorden utanför.
Om en vecka märker jag skillnad.
Hoppas jag.
Buss på!
Ellen gillar kex :)
Grabbarna boys
Wii, en farlig fälla!
- Varför har inte vi ett sådant träd, mamma?
Wohoo, värsta farten!
Hjalmar bruka följa med oss hem då, men idag åkte vi istället till Hallandsgården för våfflor, glass och bus.
Mommo och moffa anslöt med Ellen, som de hade passat under dagen, och våfflorna var kalassmaskiga!
Efter fikat åkte mina föräldrar hem till sig och jag for med hela barnaskaran till Sagoängen, också den på Galgberget.
Max har varit där tidigare, men aldrig med en kompis.
Vilken lycka!
Max och Hjalmar susade runt som kalvar på grönbete, lekte cowboys i olika "fort", grävde, körde båt, cyklade karusell och härjade vilt i de fantasilekar som är så underbara hos barn!
Ellen gungade i bebisgungan, satt i sin vagn och verkade trivas rätt bra med att titta på killarna.
Dit ska vi helt klart igen, med grill och korv i beredskap!
På vägen hem kom de båda klätteraporna fram till att det här var nog den roligaste dagen någonsin, i hela livet!
Det ni!
Väl hemkommen gjorde jag en fantastisk upptäckt i brevlådan- mina nematoder hade kommit!
Som jag längtat efter dessa supereffektiva snigeldödare!
Min rara mamma beställde sådana i Danmark i fredags (de har varit tillåtna där i flera år, men blev det alldeles nyligen i Sverige) och nu var de framme.
Läsa på, läsa på.
In i kylen med dem tills barnen sov, sedan var det bara att ge sig ut och vattna, blanda nematodsörja efter alla konstens regler, vattna ut dessa i rabatter och andra ställen som dessa vidriga, slemmiga, glupska snigeleländen gillar, vattna igen så att nematoderna kommer ordentligt ner i jorden.
Pust!
Nu sitter jag här nyduschad (tanken på att ha små parasiter ålandes i hårbottnen känns inte så frestande) och riktigt känner hur det myllrar i jorden utanför.
Om en vecka märker jag skillnad.
Hoppas jag.
Buss på!
Ellen gillar kex :)
Grabbarna boys
Wii, en farlig fälla!
- Varför har inte vi ett sådant träd, mamma?
Wohoo, värsta farten!
Lata dagar
Söndagen var en alldeles speciellt skön dag, eftersom vi gjorde absolut ingenting.
I alla fall inte i luthersk mening;-D
Vädret var underbart och vi hade haft lite lösa planer på att åka till stranden, men jag var inte på topp och fick därför sova till 10 (ah, vilken lyx! Tack snälla make!), varpå hela dagen kasade iväg i samma tempo.
Frukost vid 11, maken tog en loj tur till tippen ihop med svärfar och hivade gamla trädgårdsmöbler som irriterande stått i vägen, jag pulade härinne och sedan jäste vi hela högen runt i trädgården, förutom Max som passade på att spela fotboll med Carro..
På eftermiddagen blev det grill hos Christians föräldrar, gott gott, sedan var det afton och bums i bingen med barnen efter rejäl skrubb.
Åh, vilken skön dag!
Även idag myste vi på ganska bra, förutom en tur till jobbet för att på begäran möta en elev och ge henne lite material- hon dök inte upp. Nähä.
Bara att packa in Ellen och mig i bilen och köra hem igen.
Med Max på dagis, Ellen i spjälsängen sovandes sött och CC i Stockholm passade jag på att ringa Johanna och kolla läget i Lund.
Skönt att kunna prata i lite lugn och ro!
Men hennes 3 månaders Sofia vaknade snart och hade synpunkter. Då kunde ju inte Ellen vara sämre så hon började jamma uppe i sin säng och så var det full fart igen!
Glasspaus med Max på väg hem från dagis, vi satte hans nya fina ringsnurra (kommer bild på denna udda skapelse) på cykeln och tog en tur till lekplatsen, där kompisen Hjalmar tursamt var ute och höll ställningarna.
Hem igen, på begäran en omgång grill med regnet hängades i luften, mys, pys, puss och bus innan pappa kom (jo, han får också vara med!), och nu sover pluttarna.
Japp, det här är min vardag.
Enjoy!
Plutta i gröngräset
Max och Hjalmar (Max har hjälm för att han cyklat dit, inte för att hans mamma inte vågar låta honom gunga)
Maskrosbarn?
I alla fall inte i luthersk mening;-D
Vädret var underbart och vi hade haft lite lösa planer på att åka till stranden, men jag var inte på topp och fick därför sova till 10 (ah, vilken lyx! Tack snälla make!), varpå hela dagen kasade iväg i samma tempo.
Frukost vid 11, maken tog en loj tur till tippen ihop med svärfar och hivade gamla trädgårdsmöbler som irriterande stått i vägen, jag pulade härinne och sedan jäste vi hela högen runt i trädgården, förutom Max som passade på att spela fotboll med Carro..
På eftermiddagen blev det grill hos Christians föräldrar, gott gott, sedan var det afton och bums i bingen med barnen efter rejäl skrubb.
Åh, vilken skön dag!
Även idag myste vi på ganska bra, förutom en tur till jobbet för att på begäran möta en elev och ge henne lite material- hon dök inte upp. Nähä.
Bara att packa in Ellen och mig i bilen och köra hem igen.
Med Max på dagis, Ellen i spjälsängen sovandes sött och CC i Stockholm passade jag på att ringa Johanna och kolla läget i Lund.
Skönt att kunna prata i lite lugn och ro!
Men hennes 3 månaders Sofia vaknade snart och hade synpunkter. Då kunde ju inte Ellen vara sämre så hon började jamma uppe i sin säng och så var det full fart igen!
Glasspaus med Max på väg hem från dagis, vi satte hans nya fina ringsnurra (kommer bild på denna udda skapelse) på cykeln och tog en tur till lekplatsen, där kompisen Hjalmar tursamt var ute och höll ställningarna.
Hem igen, på begäran en omgång grill med regnet hängades i luften, mys, pys, puss och bus innan pappa kom (jo, han får också vara med!), och nu sover pluttarna.
Japp, det här är min vardag.
Enjoy!
Plutta i gröngräset
Max och Hjalmar (Max har hjälm för att han cyklat dit, inte för att hans mamma inte vågar låta honom gunga)
Maskrosbarn?
Konfirmation
Nu är det minsann avklarat!
Igår konfirmerades Carro, och naturligvis satt hela familjen Gotare bänkade i Harplinge kyrka för att bevista det hela.
Carro skötte sig naturligtvis alldeles strålande och sjöng en fin sång, Ellen satt fint i pappas knä och Max höll på att förgås av leda under den två timmar långa gudstjänsten. Inget blev ju bättre av att vi satt längst bak, så att vi knappt såg någonting- Max ville ju se Carro!
För att bryta en smula tog jag med mig Max fram för att få nattvarden, det var nog en sisådär 24 år sedan sist..
Max ville så gärna smaka "kakan" jag fick, så jag rev av en bit av gudstjänstbladet och bad honom stoppa det i munnen;-D Smakade nog likadant som oblaten! Om inte annat, tyckte Max att det var sanslöst roligt!
Efter kyrkäventyret begav vi oss till mottagningen i Gullbrandstorp. Hembygdsgården, trodde jag, och visst var där ett gäng glada firare, men deras klädsel var en smula..eh..casual i konfirmationssammanhang, kan jag kanske säga.
Då susade vi vidare och visst, vid Folkets hus stod rätt bilar parkerade!
God mat, god dryck och Max fick sitta brevid Carro!
Konfirmand på inmarsch
Allt klart! Med pappa livvakt i bakgrunden..;-D Huka er, boyfriends!
Ellen busade i pappas knä..
Och Max busade med vår kamera
Jodå, Carro får hålla!
Max visar sitt breda akrobatikregister
Igår konfirmerades Carro, och naturligvis satt hela familjen Gotare bänkade i Harplinge kyrka för att bevista det hela.
Carro skötte sig naturligtvis alldeles strålande och sjöng en fin sång, Ellen satt fint i pappas knä och Max höll på att förgås av leda under den två timmar långa gudstjänsten. Inget blev ju bättre av att vi satt längst bak, så att vi knappt såg någonting- Max ville ju se Carro!
För att bryta en smula tog jag med mig Max fram för att få nattvarden, det var nog en sisådär 24 år sedan sist..
Max ville så gärna smaka "kakan" jag fick, så jag rev av en bit av gudstjänstbladet och bad honom stoppa det i munnen;-D Smakade nog likadant som oblaten! Om inte annat, tyckte Max att det var sanslöst roligt!
Efter kyrkäventyret begav vi oss till mottagningen i Gullbrandstorp. Hembygdsgården, trodde jag, och visst var där ett gäng glada firare, men deras klädsel var en smula..eh..casual i konfirmationssammanhang, kan jag kanske säga.
Då susade vi vidare och visst, vid Folkets hus stod rätt bilar parkerade!
God mat, god dryck och Max fick sitta brevid Carro!
Konfirmand på inmarsch
Allt klart! Med pappa livvakt i bakgrunden..;-D Huka er, boyfriends!
Ellen busade i pappas knä..
Och Max busade med vår kamera
Jodå, Carro får hålla!
Max visar sitt breda akrobatikregister
Max- da Casanova!
Som de flesta vet är Max och Tova kääära och ska gifta sig när de blir stora (Max är kär i Sara också, men det pratar han bara om med henne ;-D).
Max och Tova vill gå på dejt, på en riktig restaurang och sitta vid ett eget bord, dessutom ska det vara på kvällen- inte före Bolibompa!
När man är kär vill man ju pussas, och vår alldeles egna Carro ville ta en bild när Max och Tova ändå skulle pussas.
- Ni får ta en lång puss, min kamera är lite seg, sade Carro.
- Japp, då får det bli en långtradare, sade Max.
Jag är galen i den ungen!
Här är resultatet:
Tack, söta Carro för denna!
Max och Tova vill gå på dejt, på en riktig restaurang och sitta vid ett eget bord, dessutom ska det vara på kvällen- inte före Bolibompa!
När man är kär vill man ju pussas, och vår alldeles egna Carro ville ta en bild när Max och Tova ändå skulle pussas.
- Ni får ta en lång puss, min kamera är lite seg, sade Carro.
- Japp, då får det bli en långtradare, sade Max.
Jag är galen i den ungen!
Här är resultatet:
Tack, söta Carro för denna!
Trädgård och tjejbus
Idag har trädgården fått sig en sista "fixa i ordning för säsongen" omgång!
Mamma och Benny var här och passade Ellen medan jag jobbade- mommo passade och moffa slet som en galärslav i trädgården!
Jättefint har det blivit, allt är under kontroll och sniglarna har allt färre lövgömmor att lura under.
När jag hämtade Max skulle hans kompis Tova följa med hem och busa.
Cykling, sparkcykel, lekplats, glasspaus och såpbubblor hanns med på 1 1/2 timme, sedan tuffade Max hem till Carro innan det var dags för kvällsmat.
Allergin är bättre, men trots nya potenta mediciner (som vår kära doktor skulle säga), kliade det ändå rejält ikväll. Ögonen var lagom igenmurade och näsan rann vid läggdags, så det är bara att hoppas att de droppar och spray han fick då håller hela natten.
Om bara björken kunde damma färdigt snart!
Ellen och mommo päser i hammocken
Klassisk trädgårdsmoffar (men det brukar vara mommo på blå pallen)
Det blir stoora bubblor med rätt grejor!
Mamma och Benny var här och passade Ellen medan jag jobbade- mommo passade och moffa slet som en galärslav i trädgården!
Jättefint har det blivit, allt är under kontroll och sniglarna har allt färre lövgömmor att lura under.
När jag hämtade Max skulle hans kompis Tova följa med hem och busa.
Cykling, sparkcykel, lekplats, glasspaus och såpbubblor hanns med på 1 1/2 timme, sedan tuffade Max hem till Carro innan det var dags för kvällsmat.
Allergin är bättre, men trots nya potenta mediciner (som vår kära doktor skulle säga), kliade det ändå rejält ikväll. Ögonen var lagom igenmurade och näsan rann vid läggdags, så det är bara att hoppas att de droppar och spray han fick då håller hela natten.
Om bara björken kunde damma färdigt snart!
Ellen och mommo päser i hammocken
Klassisk trädgårdsmoffar (men det brukar vara mommo på blå pallen)
Det blir stoora bubblor med rätt grejor!
Allergi och italiensk glass
Den här dagen började inte så bra.
Eller den började faktiskt redan innan den förra slutat, för vid 23- tiden igår kväll vimsade en alldeles svullen och snorig Max upp ur sin säng och var alldeles tröstlös.
Ögonen var igensvullna och näsan rann, trots att jag hade överdoserat allergimedicinen innan han gick och lade sig.
Stackars liten plutt!
Det var bara att ringa Tudorkliniken och vår toppendoktor Grääs på morgonen, ställa in Max tandläkarbesök och kolla med mommo om även Max kunde följa med till henne på Ellens sedvanliga tisdagspassning. Han kunde ju knappast gå till dagis med igenmurade ögon, stackarn.
Jag hade bara en lektion idag och lyckades hålla den, med Max väl installerad framför mommos dvd, proppmätt på pannkakor och knaprandes fruktsallad med nötter och cocos..
Jag tror att jag också ska bli lite sjuk och tas om hand hos min fina mamma..;-D
Efter jobbet susade jag ut dit och fick en kopp the och lite trädgårdsprat, sedan var det dags för Max att åka till doktorn.
Ellen somnade i princip i sin matstol, så mamma lade henne och skulle komma efter när hon vaknat.
Hos doktorn fick Max massor av sympati och flera nya mediciner, så glada i hågarna hämtade vi droppar, spray och tuff mixtur på apoteket och styrde kosan mot Möllegård och Riccardo.
Kalasmumsig glass och betydligt piggare son (han medicinerades på stol utanför apoteket) mötte upp med mommo och Ellen, nyvaken och glassugen.
Efter lite promenad i skogen och, naturligtvis, en sväng i fårhagen (med ängsliga frågor om baggen) var det dags att styra peugeoten hemåt, mot kvällsmat och säng.
Nu har jag dödat dagens ranson sniglar så nu kan jag också sussa sött!
Eller den började faktiskt redan innan den förra slutat, för vid 23- tiden igår kväll vimsade en alldeles svullen och snorig Max upp ur sin säng och var alldeles tröstlös.
Ögonen var igensvullna och näsan rann, trots att jag hade överdoserat allergimedicinen innan han gick och lade sig.
Stackars liten plutt!
Det var bara att ringa Tudorkliniken och vår toppendoktor Grääs på morgonen, ställa in Max tandläkarbesök och kolla med mommo om även Max kunde följa med till henne på Ellens sedvanliga tisdagspassning. Han kunde ju knappast gå till dagis med igenmurade ögon, stackarn.
Jag hade bara en lektion idag och lyckades hålla den, med Max väl installerad framför mommos dvd, proppmätt på pannkakor och knaprandes fruktsallad med nötter och cocos..
Jag tror att jag också ska bli lite sjuk och tas om hand hos min fina mamma..;-D
Efter jobbet susade jag ut dit och fick en kopp the och lite trädgårdsprat, sedan var det dags för Max att åka till doktorn.
Ellen somnade i princip i sin matstol, så mamma lade henne och skulle komma efter när hon vaknat.
Hos doktorn fick Max massor av sympati och flera nya mediciner, så glada i hågarna hämtade vi droppar, spray och tuff mixtur på apoteket och styrde kosan mot Möllegård och Riccardo.
Kalasmumsig glass och betydligt piggare son (han medicinerades på stol utanför apoteket) mötte upp med mommo och Ellen, nyvaken och glassugen.
Efter lite promenad i skogen och, naturligtvis, en sväng i fårhagen (med ängsliga frågor om baggen) var det dags att styra peugeoten hemåt, mot kvällsmat och säng.
Nu har jag dödat dagens ranson sniglar så nu kan jag också sussa sött!
Eh?
Jag undrar hur det börjar.
Med ett besök i pappsens fiskelåda?
Begriper ingenting.
http://uppsala.expressen.se/nyheter/1.1147003/hangs-upp-i-kottkrokar
MAMMA! Titta inte. Du mår bara illa.
Puss!
Monicakalas
Idag var det ju Monicadagen, och eftersom min lilla mamma (även min svärmor, men hon var ute på vift med husvagn) heter så hade vi ju en alldeles utmärkt anledning att fira lite igen!
Vi susade iväg mot Särdals Kvarn för mysig fika och, naturligtvis, lite presentöppning.
Väl där blev det smaskig chokladtårta för mig som fick Ellen att hiva Mariekexen all världens väg och uppfodrande illglo på sin mor så att hon förbarmade sig och lät dottern smaka.
Mamma blev jätteglad för sin ergonomiska, supersmidiga och greppvänliga sekatör och jag fick ännu en gång shoppa loss i den nya trädgårdsbutiken där- splendid!
Svarta Molly Sanderson till patronlådan på framsidan- blir nog jättefint!
Det kändes helkonstigt att fira en så etablerad familjehögtid som namnsdag utan att Max var där.
Vi hade fått rapport om att husvagnsekipaget skulle anlända framåt eftermiddagen, närmare bestämt kl. 16.20 (svärfar är alltid lite vag när det gäller tider;-D), så efter kalaset svängde vi inom Johan och Sophia eftersom CC i Canada hade köpt en liten present även till gudsonen Ebbe.
Det blev fika även där, kalassmaskig rabarberpaj denna gång, och mitt i allt ringde Ove och sade att de hade 4 mil kvar till Getinge.
Hopp in i bilen och sus iväg til Björkvägen, där semesterfirarna precis hade anlänt (kl. 16. 15, att Ove aldrig kan hålla tiden!).
Åh, vad det var härligt att få pussa på Max igen!
Han lekte en stund med granntjejen Sara (ytterligare en av hans flickvänner, han ska gifta sig med alla när han blir stor), sedan var det ännu ett hopp in i bilen, mat, dusch, Bolibompa och bingen!
Sådär, nu är alla mina små och stora hemma. Nu kan jag koppla av.
Namnsdagsmommo med KaramEllen
Mor och dotter- Mine och Julia
Håller storebror på att anlägga skägg, kanske??
Ellen och mamsen på Björkebo
Trött Max och Sara ska gå på insektsjakt
Vi susade iväg mot Särdals Kvarn för mysig fika och, naturligtvis, lite presentöppning.
Väl där blev det smaskig chokladtårta för mig som fick Ellen att hiva Mariekexen all världens väg och uppfodrande illglo på sin mor så att hon förbarmade sig och lät dottern smaka.
Mamma blev jätteglad för sin ergonomiska, supersmidiga och greppvänliga sekatör och jag fick ännu en gång shoppa loss i den nya trädgårdsbutiken där- splendid!
Svarta Molly Sanderson till patronlådan på framsidan- blir nog jättefint!
Det kändes helkonstigt att fira en så etablerad familjehögtid som namnsdag utan att Max var där.
Vi hade fått rapport om att husvagnsekipaget skulle anlända framåt eftermiddagen, närmare bestämt kl. 16.20 (svärfar är alltid lite vag när det gäller tider;-D), så efter kalaset svängde vi inom Johan och Sophia eftersom CC i Canada hade köpt en liten present även till gudsonen Ebbe.
Det blev fika även där, kalassmaskig rabarberpaj denna gång, och mitt i allt ringde Ove och sade att de hade 4 mil kvar till Getinge.
Hopp in i bilen och sus iväg til Björkvägen, där semesterfirarna precis hade anlänt (kl. 16. 15, att Ove aldrig kan hålla tiden!).
Åh, vad det var härligt att få pussa på Max igen!
Han lekte en stund med granntjejen Sara (ytterligare en av hans flickvänner, han ska gifta sig med alla när han blir stor), sedan var det ännu ett hopp in i bilen, mat, dusch, Bolibompa och bingen!
Sådär, nu är alla mina små och stora hemma. Nu kan jag koppla av.
Namnsdagsmommo med KaramEllen
Mor och dotter- Mine och Julia
Håller storebror på att anlägga skägg, kanske??
Ellen och mamsen på Björkebo
Trött Max och Sara ska gå på insektsjakt
Mette Gotare har tappat sansen
Så måste det vara.
För trots all trädgårdsestetik jag jämt ägnar mig åt och är petnoga med har jag skaffat..
håll i er nu..
.....
.......
En hammock!
Fult, räligt och anskrämligt, men Gud, vad mysigt!
Hittade dessutom en som ser vettig ut. För att vara hammock.
Gissa om Max blev glad?
Svåger Conny och svärfar Ove susade hit och monterade pronto! Tack för det, söta ni!
För trots all trädgårdsestetik jag jämt ägnar mig åt och är petnoga med har jag skaffat..
håll i er nu..
.....
.......
En hammock!
Fult, räligt och anskrämligt, men Gud, vad mysigt!
Hittade dessutom en som ser vettig ut. För att vara hammock.
Gissa om Max blev glad?
Svåger Conny och svärfar Ove susade hit och monterade pronto! Tack för det, söta ni!
Bebisgos och snigeldöd
Ah!
Nu har två av tre förlorade familjemedlemmar kommit hem igen, Ellen och CC, och ordningen är nästan återställd.
Max är fortfarande iväg och sätter skräck i Örebro, men imorgon är vi åter fulltaliga!
Cc kom i förmiddags, med efterlängtad parfym till flitiga frun (tack för den, älskling!) och canadakläder till sonen. Jag har längtat även efter maken, men eftersom han inte har varit hemma med någon reda sedan vi flyttade ihop 1998 är jag ganska van vid att längta.
Barnen, däremot, är ju alltid hemma om kvällarna när jag är det. Visst, Max har sovit borta en del när vi varit på galej, men då är ju även vi borta så det blir på något vis inte lika uppenbart..
Ellen har bara sovit borta en natt, i februari när vi var i Köpenhamn och firade bröllopsdag.
Därför är det mycket, mycket konstigt och framförallt tomt när de är borta och jag är hemma.
Vad har jag då gjort?
Förutom att sova till 12 i fredags (äntligen!) har jag självklart varit i trädgården.
Lukat, pulat, dödat sniglar, dödat några till, dödat ännu fler, klippt rosor och kört bort en mycket irriterande gräsvall, bland annat.
Dessutom klippte jag gräset trots att vår gräsklippare inte gick igång (jaja, jag ska inte tjata om det), tack vare en granne som chevalereskt erbjöd mig att låna hans gräsklippare! Förmodligen för att han inte ville höra de svavelosande eder som ekade över gatan..
En och annan kanske undrar varför jag inte tog tillfället i akt och satte mig på en uteservering med ett glas vin och njöt av gott sällskap när jag nu för en gångs skull kunde. Till er vill jag säga:
Skaffa två barn, skicka iväg mannen dagligen, jobba och plugga med bebis och se, hur ofta du någonsin får göra klart någonting!
För mig är det guld värt att få klippa färdigt gräset utan att bli avbruten tio gånger.
Nu har jag fått det, så nu är jag nöjd! Och glad över att make och bebis är hemma igen.
Relax på däcket
Spänd Max på väg till husvagn och Örebro
Fixad plommonlund- utan gräsvall
Älsklingens present
Nu har två av tre förlorade familjemedlemmar kommit hem igen, Ellen och CC, och ordningen är nästan återställd.
Max är fortfarande iväg och sätter skräck i Örebro, men imorgon är vi åter fulltaliga!
Cc kom i förmiddags, med efterlängtad parfym till flitiga frun (tack för den, älskling!) och canadakläder till sonen. Jag har längtat även efter maken, men eftersom han inte har varit hemma med någon reda sedan vi flyttade ihop 1998 är jag ganska van vid att längta.
Barnen, däremot, är ju alltid hemma om kvällarna när jag är det. Visst, Max har sovit borta en del när vi varit på galej, men då är ju även vi borta så det blir på något vis inte lika uppenbart..
Ellen har bara sovit borta en natt, i februari när vi var i Köpenhamn och firade bröllopsdag.
Därför är det mycket, mycket konstigt och framförallt tomt när de är borta och jag är hemma.
Vad har jag då gjort?
Förutom att sova till 12 i fredags (äntligen!) har jag självklart varit i trädgården.
Lukat, pulat, dödat sniglar, dödat några till, dödat ännu fler, klippt rosor och kört bort en mycket irriterande gräsvall, bland annat.
Dessutom klippte jag gräset trots att vår gräsklippare inte gick igång (jaja, jag ska inte tjata om det), tack vare en granne som chevalereskt erbjöd mig att låna hans gräsklippare! Förmodligen för att han inte ville höra de svavelosande eder som ekade över gatan..
En och annan kanske undrar varför jag inte tog tillfället i akt och satte mig på en uteservering med ett glas vin och njöt av gott sällskap när jag nu för en gångs skull kunde. Till er vill jag säga:
Skaffa två barn, skicka iväg mannen dagligen, jobba och plugga med bebis och se, hur ofta du någonsin får göra klart någonting!
För mig är det guld värt att få klippa färdigt gräset utan att bli avbruten tio gånger.
Nu har jag fått det, så nu är jag nöjd! Och glad över att make och bebis är hemma igen.
Relax på däcket
Spänd Max på väg till husvagn och Örebro
Fixad plommonlund- utan gräsvall
Älsklingens present
Saknar
Ellen 11 månader!
Idag är det 11 månader sedan lilla pluttan ytterst motvilligt lämnade myset i min mage och kom ut till oss andra så att vi äntligen fick träffa henne!
Känns så märkligt, tiden har gått så sanslöst fort!
Den lilla blå skruttan som inte ens kunde äta själv kryper, babblar, står och drar mig i håret!
Om en månad är hon ett år..
Då har jag ingen bebis längre, utan en liten tulta.
Så märkligt.
Idag var hela familjen här i vanlig stil, alla var såklart sugna på att fira!
Vi har ju faktiskt inte firat någon sedan i söndags då det var jympaavslutning..;-D
Mommo och moffa, farmor och farfar, Måns och Mine samt Carro var här och smaskade citronpaj med hallonmaräng.
Mums!
CC har smitit till Montreal och missade både firande och paj, men jag skickade i alla fall en fin bild..
Bilder som jag har försökt hämta från telefonen, men inte kan lägga upp här eftersom det program jag enligt maken ska använda för detta ändamål bestämt hävdar att det inte finns några bilder att hämta.
Snart får jag spader på tekniken.
Och börjar blogga i collageform med framkallade bilder som jag klistrar på papper och texter skrivna med vattenfast penna.
Kanske kan jag klistra upp mina dagliga alster på husväggen?
Så får ni köra förbi låååångsamt och läsa.
Skulle funka.
Tjusiga kläder fick både Ellen och Max, som ju har varit storebror i 11 månader! Det får minsann inte glömmas!
Han har sådan allergi nu, stackaren. Den kom igår som en stor TJOFF, sedan var det kört.
Ögonen kliar och rinner ikapp med näsan, och det mesta är jobbigt för honom.
Nu blir det i alla fall lite regn, vilket brukar lindra, och imorgon åker han på husvagnssemester till Örebro tillsammans med farmor och farfar för att hälsa på Claes, Pyrex och Tova, där finalen är att gå på Tovas dansuppvisning!
Han ser fram emot detta så och jag hoppas att allergin håller sig i schack så att han kan få roligt.
Bara att bo i husvagn är ju ett äventyr!
Ellen ska bo hos mommo och moffar tills på lördag, då CC kommer hem.
Om man nu tänker efter riktigt ordentligt inser man plötsligt att om CC är i Canada, Max i Örebro och Ellen är hos mommo i Tylösand..
då är det bara jag och Selma kvar i huset!
Jag kan lova att det inte är en slump, utan noga planerat och dirigerat av moi.
I två nätter ska jag sova utan att någon ylar efter nappen 5 gånger, ingen ropar på mamma och vill komma upp i vår säng, ingen som snarkar och bökar omkring.
Bara jag.
I nästan tre dagar ska jag gå med Selma, så långt och så länge jag vill, pula i trädgården, ligga i solstol (alt. soffa) och läsa bok och göra precis det jag vill.
Hur länge jag vill. När jag vill. Om jag vill.
För mig, just nu, smäller detta högre än vilken spavistelse som helst.
Tack ni underbara som ser till att jag kan få denna sköna paus!
Känns så märkligt, tiden har gått så sanslöst fort!
Den lilla blå skruttan som inte ens kunde äta själv kryper, babblar, står och drar mig i håret!
Om en månad är hon ett år..
Då har jag ingen bebis längre, utan en liten tulta.
Så märkligt.
Idag var hela familjen här i vanlig stil, alla var såklart sugna på att fira!
Vi har ju faktiskt inte firat någon sedan i söndags då det var jympaavslutning..;-D
Mommo och moffa, farmor och farfar, Måns och Mine samt Carro var här och smaskade citronpaj med hallonmaräng.
Mums!
CC har smitit till Montreal och missade både firande och paj, men jag skickade i alla fall en fin bild..
Bilder som jag har försökt hämta från telefonen, men inte kan lägga upp här eftersom det program jag enligt maken ska använda för detta ändamål bestämt hävdar att det inte finns några bilder att hämta.
Snart får jag spader på tekniken.
Och börjar blogga i collageform med framkallade bilder som jag klistrar på papper och texter skrivna med vattenfast penna.
Kanske kan jag klistra upp mina dagliga alster på husväggen?
Så får ni köra förbi låååångsamt och läsa.
Skulle funka.
Tjusiga kläder fick både Ellen och Max, som ju har varit storebror i 11 månader! Det får minsann inte glömmas!
Han har sådan allergi nu, stackaren. Den kom igår som en stor TJOFF, sedan var det kört.
Ögonen kliar och rinner ikapp med näsan, och det mesta är jobbigt för honom.
Nu blir det i alla fall lite regn, vilket brukar lindra, och imorgon åker han på husvagnssemester till Örebro tillsammans med farmor och farfar för att hälsa på Claes, Pyrex och Tova, där finalen är att gå på Tovas dansuppvisning!
Han ser fram emot detta så och jag hoppas att allergin håller sig i schack så att han kan få roligt.
Bara att bo i husvagn är ju ett äventyr!
Ellen ska bo hos mommo och moffar tills på lördag, då CC kommer hem.
Om man nu tänker efter riktigt ordentligt inser man plötsligt att om CC är i Canada, Max i Örebro och Ellen är hos mommo i Tylösand..
då är det bara jag och Selma kvar i huset!
Jag kan lova att det inte är en slump, utan noga planerat och dirigerat av moi.
I två nätter ska jag sova utan att någon ylar efter nappen 5 gånger, ingen ropar på mamma och vill komma upp i vår säng, ingen som snarkar och bökar omkring.
Bara jag.
I nästan tre dagar ska jag gå med Selma, så långt och så länge jag vill, pula i trädgården, ligga i solstol (alt. soffa) och läsa bok och göra precis det jag vill.
Hur länge jag vill. När jag vill. Om jag vill.
För mig, just nu, smäller detta högre än vilken spavistelse som helst.
Tack ni underbara som ser till att jag kan få denna sköna paus!
Otroliga Magnolia!
Max Magnolia Stellata (dopgåva från mommo) som nu fullständigt underbart vräker sina vita stjärnor över trädgården..
Grillpremiär och jympaavslutning
Jojomänsan, igår brassades grillen igång på Västergatan 5!
Karin och Ulrik med telningar var inbjudna till premiären, och så mysigt det var! Vi kunde sitta hela kvällen i uterummet, jag tackar 70- talet för infravärme! ;-D
Jag vet att det finns terassvärmare som både är energisnåla och mycket bättre, men det är liksom ingen sport att sitta och mysa under en sådan..
Nej, det ska rassla igång i taket, dra varenda säkring i källaren och drössla mysko svart sot från rören- då minsann är man proffs!
Varmt och gott blev det, god mat åt vi och päste gjorde vi fram på natten när barnen blev så trötta att de nästan somnade (vilket Ville faktiskt gjorde i Ulriks knä).
Idag hade vi nog till och med kunnat sitta ute, det är fortfarande alldeles ljummet!
Det vet jag eftersom jag dessutom har haft snigeldödarpremiär idag.
47200.
Så många sniglar har jag besparat min trägård från i sommar. Nej, jag har inte dödat 47200 sniglar just ikväll, men eftersom varje snigel kan lägga upp till 400 ägg per säsong och jag idag dödade 114 av dessa slemmiga kräk har jag alltså sett till att vi kanske kan gå på gräset i sommar och slipper åka snigel. Uörk!
Jag blir helt matt av tanken på att jag de kommande månaderna kommer att döda ungefär lika många sniglar varje kväll, gånger 400 gånger 150 dagar..
Och enn annan hållplats på färden mot sommar passerades idag: Max jympaavslutning!
En hel hop små sötnosar gick balansgång, gjorde kullerbyttor och hoppade från plint till mödrars, fäders och beundrande släktingars förtjusning!
Vår familj bidrog rejält till trängseln i den lilla gymnastiksalen på Getingeskolan- farmor och farfar, mormor, jag och Christian, Ellen och, naturligtsvis, vår kära Carro (för er som kan ha missat henne så är Carro en granne på gatan och för Max lika stor del av vår familj som någon annan).
Efteråt vinglade en trött men nöjd Max med avslutningsgodispåse hemåt på cykel, för nu skulle det såklart firas!
Mys i uterummet med alla gäster, fram med hallon- och banantårta (mycket god) och på med kaffet.
Nu är alltså både lördagsjympan och söndagsFunkyKidz avklarade för säsongen- äntligen får vi sova på helgerna!
Om nu "vakna klockan sju för att det är så skoj att se mamma yrvaken"- Ellen också har förstått det.
Och därför måste jag avsluta denna redan alldeles för långa text med att tjoa HURRA! Ellen kryper!
Minsann, hon har varit på G ett par dagar med idag började hon att krypa dit hon skulle! Inget mer ålande.
Så nu måste jag börja bona golven igen, attans.
Godnatt!
Max, Ulrik och Gottfrid svajar på däckstaketet
Karin hjälper Gottfrid inför kommande karriär som barrgymnast
Djuuup koncentration...
Tungan rätt i mun, balansgång!
Men man fick i alla fall godis för besväret!
Och en tjusig bild på CCs och Ellens morgonjympa
Karin och Ulrik med telningar var inbjudna till premiären, och så mysigt det var! Vi kunde sitta hela kvällen i uterummet, jag tackar 70- talet för infravärme! ;-D
Jag vet att det finns terassvärmare som både är energisnåla och mycket bättre, men det är liksom ingen sport att sitta och mysa under en sådan..
Nej, det ska rassla igång i taket, dra varenda säkring i källaren och drössla mysko svart sot från rören- då minsann är man proffs!
Varmt och gott blev det, god mat åt vi och päste gjorde vi fram på natten när barnen blev så trötta att de nästan somnade (vilket Ville faktiskt gjorde i Ulriks knä).
Idag hade vi nog till och med kunnat sitta ute, det är fortfarande alldeles ljummet!
Det vet jag eftersom jag dessutom har haft snigeldödarpremiär idag.
47200.
Så många sniglar har jag besparat min trägård från i sommar. Nej, jag har inte dödat 47200 sniglar just ikväll, men eftersom varje snigel kan lägga upp till 400 ägg per säsong och jag idag dödade 114 av dessa slemmiga kräk har jag alltså sett till att vi kanske kan gå på gräset i sommar och slipper åka snigel. Uörk!
Jag blir helt matt av tanken på att jag de kommande månaderna kommer att döda ungefär lika många sniglar varje kväll, gånger 400 gånger 150 dagar..
Och enn annan hållplats på färden mot sommar passerades idag: Max jympaavslutning!
En hel hop små sötnosar gick balansgång, gjorde kullerbyttor och hoppade från plint till mödrars, fäders och beundrande släktingars förtjusning!
Vår familj bidrog rejält till trängseln i den lilla gymnastiksalen på Getingeskolan- farmor och farfar, mormor, jag och Christian, Ellen och, naturligtsvis, vår kära Carro (för er som kan ha missat henne så är Carro en granne på gatan och för Max lika stor del av vår familj som någon annan).
Efteråt vinglade en trött men nöjd Max med avslutningsgodispåse hemåt på cykel, för nu skulle det såklart firas!
Mys i uterummet med alla gäster, fram med hallon- och banantårta (mycket god) och på med kaffet.
Nu är alltså både lördagsjympan och söndagsFunkyKidz avklarade för säsongen- äntligen får vi sova på helgerna!
Om nu "vakna klockan sju för att det är så skoj att se mamma yrvaken"- Ellen också har förstått det.
Och därför måste jag avsluta denna redan alldeles för långa text med att tjoa HURRA! Ellen kryper!
Minsann, hon har varit på G ett par dagar med idag började hon att krypa dit hon skulle! Inget mer ålande.
Så nu måste jag börja bona golven igen, attans.
Godnatt!
Max, Ulrik och Gottfrid svajar på däckstaketet
Karin hjälper Gottfrid inför kommande karriär som barrgymnast
Djuuup koncentration...
Tungan rätt i mun, balansgång!
Men man fick i alla fall godis för besväret!
Och en tjusig bild på CCs och Ellens morgonjympa
